Ett tag sen jag skrev.
Jag hade en period då jag verkligen trodde att jag kommit över dig till hundra procent. Efter många dagars ångest och isolering av omvärlden kom jag på att jag aldrig kommer göra det. Du var den första och är därför alltid inristad i mig vad jag än gör och vad jag än tar mig till. Jag tror att du kanske känner detsamma. Men jag har kommit en bra bit på vägen även fast det tagigt extremt lång tid. Jag får fortfarande ångest när jag tänker på vad du gör etcetc men det är inte så mycket skillnad från när vi var ihop.
När jag var inne i den här perioden funderade jag även till vad det är jag längtar tillbaka till? Vi hade ett extremt desktruktivt förhållande och för det mesta var det inte bra. Alla bråk, tårar, svek, lögner. Det var inte bra. Jag önskade att man kunde välja ut alla bra delar och bara ha det så hela tiden, men det går självklart inte. Jag längtar inte tillbaka till det. Men alla de bra saker längtar jag oändligt till. Jag saknar min bästa vän som förstod mig in och ut, och jag saknar någon att prata med. Hålla om. Ja, det finns ju såklart många andra man legat och hållit om men det går inte att jämföra. Du var du och det var dig jag ville ha.
Jag började även fundera på när allt mit hat mot dig dök upp och efter en massa tankeställare så kom jag fram till Priden -05. Det var då jag upptäckte att även du kunde ljuga för mig. Nu var det bara kyssar (som jag vet, jag tror inte på det, men jag för nöja mig med det), men jag har även fått en massa känslor över att du var otrogen mot mig. Nu kanske detta skedde i våran "vi är inte ihop" period, men du vet hur dom var. Vi var ihop endå.
Som vanligt så vet jag fortfarande ingenting om ingenting och jag har ingen aning om vad du tänker och tycker. Nu försöker jag bara samla mod att skriva till dig och be om att få tillbaka boken eftersom den ger mig extremt mycket ångest. Jag klarar inte av att du har den, att den ligger framme någonstans där alla kan läsa det jag tyckte och kände. Det som har med oss att göra. Bara oss. Jag kommer kunna sova mycket bättre om jag får den. Och iochmed att jag får tillbaka den så har jag inga band kvar till dig på det sättet. Jag behöver den för att gå vidare. Samtidigt vill jag att du ska ha den. Det är ju ett minne av våran tid tillsammans. Extrem beslutsångest över vad jag ska göra men det klarnar nog snart. Kanske kommer en till upplysningsperiod då jag kan se klart över saker.
Tomas, jag hatar dig (samtidigt som jag alltid kommer älska dig oändligt) men jag önskar dig inget ont. Verkligen inte.
